KARIKATYRER. Våren 08 gick jag en kort karikatyrkurs på Studieförb Vuxenskolan. Det är bara att konstatera att karíkatyrteckning är en svår konst, om den skall utföras riktigt. Karikatyrtecknaren måste vara en skicklig porträttecknare och vara en god människokännare. Han måste vara observant på detaljer, som kroppspråk och mimik. Det var roligt att ge sig i kast med ämnet. Här nedan kommer några av mina försök. Jag har roade mig med att testa olika manér och tekniker . |
I brist på modeller blev min lärare Abdulilah Al Nasir mitt första offer. Han har ett utseende, som det är svårt att misslyckas med. Jag började med några porträttteckningar, i blyerts och tusch (ovan), sedan var det dags för en mera våldsam karikatyr (nedan). |
En karikatyr behöver inte alltid ta ut svängarna, den kan vara mera finstämd, med bara några små överdrifter. Man kan nästan tala om en "karaktär" istället för en "karikatyr". Även valet av teckningsteknik kan framhäva offrets framtoning och intryck. Bert framstår ofta som lite slarvig, arrogant och ointresserad. Han blir då lite rufsigt och med en stöddig min. Kungen däremot är alltid perfekt men lite uttryckslös. Han tecknas därför lite blekare och med ett minspel som inte förargar någon. |
Ibland avslöjar karikatyren tecknarens känslor för sitt offer. Mona Salin har aldrig imponerat på mig snarare tvärtom. Jag tycker också att jag har fått fram Gudruns speciella snörpning av munnen och misstänksamma blick, när hon talar om oss män. Vi är ju alla potentiella våldtäktsmän och hustrumisshandlare tills vi har bevisat motsatsen. |
Idrottsprofiler har ju alltid varit attraktiva objekt för karikatyrtecknare. Här kommer ett försök med Zlatan. Det märks kanske att jag inte har något större intresse för fotboll. |
Vackra människor är extra svåra. Här ett försök med Tina i en teknik som ofta används av tecknare på gator och torg, när de avbildar turister. Ibland sitter en teckning riktigt bra, som den här snabba teckningen av Carl Bildt |
|
|
|
|
|
|