Akvatint-etsning På slutet av 1700-talet kom man på en metod att etsa tonade ytor, ett slags rasterteknik som man i pricip fortfarande använder vid modern tryckteknik. På bilden på av Torups slott har jag använt akvatinttekniken. Först har jag ritat upp motivet i en vanlig hårdgrund (se linjeetsnig). Jag har sedan etsat linjerna med olika tider. Principen är att låta syran bita i tex 10 sek. Resultatet bli då mycket tunna linjer. Linjerna målas över med ett skyddslack och så fortsätter man att etsa. Måla över, etsa, måla osv. På detta sätt skapas en varierad linjebredd. När linjeetsningarna är klara kan man påbörja akvatint-prossesens färgtonade ytor. Metoden går enkelt förklarat till på följande sätt. Man låter ett uppvirvlat hartsdamm, långsamt falla ner på plåten i ett s k akvatintskåp. Mycket försiktigt hettar man sedan upp den, de mycket små hartskornen smälter och fäster på plåten. Man får då en yta med 1000-tals små punkter där syran inte kommer åt att bita. Nu kan man skapa fält från vitt till svart. Bildens himmel som skall vara vit, målas över direkt med skyddslack. Sedan etsas plåten några sekunder. Syran biter då tunt mellan hartsprickarna. Partier som skall ha denna gråton målas över. Ny etsning till nästa gråton på skalan osv. Man kan tydligt se några av de olika tonade fälten på slottets åttakantiga torn. Akvatinttekniken kräver mycket tålamod och skicklighet, man måste veta vad man gör, eftersom man är utlämnad till syrans godtycke. Chanserna att misslyckas är rika. Samtidigt som belöningen är stor om man lyckas.