Bild från en reklamfilm där jag var utklädd som en bekymrad Leonardo. Dock löstes alla problem tack vare firmans smarta flexibla system (Scanvision)

Konst det är svårt det, annars är det väl ingen konst. Vad är konst? Det är en fråga som har debatterats fram och tillbaka i oändlighet, inte minst i våra dagar. Många hävdar att allt är konst, bara man säger att det är det. Helst bör det dock backas upp av någon självutnämnd mediakänd konstexpert, för att inte det konstnärliga värdet skall ifrågasättas. Skulle någon ändå drista sig till att kritisera någon obegriplig konstyttring, så klubbas vedebörand ned som mindre vetande. Att konstuppfattningar vilar på en mycket flummig grund har vi fått många bevis för. Tavlor som på utställningar hängts upp och ner, målande schimpanser har ansetts vara mycket lovande osv. Det hela blir inte bättre av, att konst har blivit en ekonomisk handelsvara. Skattelagstiftning och människans girighet har skapat ett behov av investeringsobjekt, där bl a konsten kommit i centrum.
Jag skall här nedan försöka mig på lite filosofiska funderingar, vad jag anser vara konst. Jag vill också slå ett slag för tecknarkonsten, grunden för allt bildskapande.
Spekulationer om konst. För mig är konst något som varar minst tre generationer. Dvs något som människor tycker, är värt att bevara för dess egen skull. Inte för det har försetts med en prislapp, av gallerier eller auktionsfirmor.
När jag stod under rubriken "konstnärer" i telefonkatalogen, fick jag samtal av typen. - Känner ni till konstnären så och så? - Är han känd? - Vad kan den vara värd? Mina svar blev oftast. - Tycker ni om tavlan? Efter ett jakande, sa jag. - Då är tavlan värd mycket för er. Man hörde på uppringaren, att detta inte var det svar man ville ha. Detta speglar mycket av vår tids konsuppfattning. Konst och konstnärer marknadsförs som popartister. Uppmärksamhet i media, gärna av spektakulär karaktär, höjer kändisskapet och därmed priserna. Kapitalförvaltare ser på konst som handelsvara och investeringsobjekt. Den gamla avbildande teckningskonsten som jag känner för, bevärdigast knappast med en blick. Kanske kan en duktig illustratör få lite uppmärksamhet i något undanskymt kulturprogram. Men ses då mer som en hantverkare än som konstnär. Det unga släktet tecknar serier och är mycket duktiga på det. Men ytterst få ägnar sig åt traditionell teckningskonst vilket är att beklaga.

Den avbildande tecknarkonsten har säkert funnits lika länge som den moderna människan. Jag tror att alla är födda med en glädje att skapa, det är en viktig del i utvecklingskedjan. Motivet kan vara, att minnas en händelse, återuppliva ett engagemang eller bevara en skönhetsupplevelse. Bilder kan användas till att förklara tekniska detaljer eller det oförklarliga. Bilden är universell och tidlös. Den har givit oss kommunikationslänkar till tidigare generationer. Skulle det finnas tänkande liv i universum, så kommer bilden säkert ha sin givna plats. Den kan ge oss möjlihet att förstå varandra. En bra bild säger lika mycket om bildskaparen som det valda motivet. Jag skulle önska att den handtecknade bilden skulle få spela en större roll i konsten. Inte minst i vår tid då datorerna tar över mer och mer. Glädjen att av egen kraft kunna skapa en bild som någon annan förstår, har säkert haft en positiv överlevnadsfaktor. Sannorlikt finns den nedärvd i våra gener. Det skulle vara synd om den förmågan försvann. Den som läst så här långt förstår säkert, att jag inte har så mycket till övers för den sk moderna konstens "ismer" och andra yttringar. Framtiden får väl utvisa om våra till skyarna höjda konstikoner håller. En sak är säker Zorn, Rembrant och de andra grabbarna hänger med.