Teckningar från 2009. Det har blivit en vana att sitta och teckna samtidigt som jag lyssar på jazz. Jag är välkommen att komma och teckna på de flesta ställen. Tyvärr är det inte alltid så bra ljus som man skulle önska och det blir svår att göra motiven rättvisa. Många tycker det är roligt att jag tecknar och har inget emot att hamna i galleriet. Det blev en hel del teckningar under 2009 och här under finns de samlade. Hoppas ni skall känna igen några av dem. Välkommen till 2009 års jazzgalleri. |
Malmö
Konserthus 6.1.09 |
| ||
| ||
| ||
|
|
|
|
Klicka på pennan för att se teckningar från |
|
|
La
Couronne 2.10.09 "Les Garcons de Jazz med Brita Sonne" |
|
Tuppen
6.11.09. "Strutters" |
|
La
Couronne 13.11.09 "Les Garcons de Jazz med Brita Sonne" Det börjar bli en vana att titta in på La Couronne och lyssna till Les Garcons. Det svänger om dem på sätt som är mycket medryckande. De flesta av medlemmarna finns redan tecknade längre upp i galleriet, men det blev två nya denna eftermiddag. Den vikarierande banjospelaren Povel. När jag tecknade honom tyckte jag han var snarlik Povel Ramel. När jag sedan frågade vad han hette, så trodde jag att han skämtade, men det var sant hans namn var Povel. Det blev också äntligen en teckning av den duktige tenoristen Staffan. Kvicksilvret Staffan är otroligt svårtecknad. Han är inte still en enda sekund. |
La
Couronne 14.11.09 Malmö JazzHouse "Ban Shakir m fl" Ett Malmö JazzHouse arrangemang där Ban Shakir sjöng och berättade om Nina Simone. Ett fyramannaband stöttade upp henne utmärkt. Inte minst den duktige pianisten Olof fick mitt gillande. De instrumentala styckena var nog lite för moderna för min smak. En för högt uppskruvad elgitarr i en källarlokal med stenväggar är ingen höjdare. Men Bans fina sång gjorde kvällen ändå minnesvärd. |
Caroli
kyrka 22.11.09. "Öresunds brassband" En liten eftermiddagskonsert med Öresunds brassband. Här var det fullt blås med pukor och trumpeter. Att höra ett tjugotal mässingsblåsare dra på för fullt är mycket imponerande, för att inte säga öronbedövande på ett positivt sätt. Välgörande fritt från elektroniskt förstärkarljud. Det handlade framförallt om klassisk musik. Dock spelade Nigel Ward ett fint och känsligt solonummer i "All my love". Det blev i sista minuten en ganska rolig snabbskiss på Stefan Cooper. Stefan får ursäkta, men den blev faktiskt ganska lik. Även om kompisarna tyckte att näsan var för liten. |
|
|
|
|